Sunday, February 26, 2017

Stolpersteine eller snubbelstenar i Stockholm - Mer politik än verklighet


Det första stolpersteine finns redan i Stockholm. Det sägs att den är uppbruten och bevarad från självaste Vasagatan. Stenen eg. stenar finns vid ingången till Moderna museet på Skeppsholmen. Invid finns en sten med ett foto med underskriften »Leninmonument 13 april 1917«. Monumentet är tämligen okänt, men fotot är välkänt. Det visar hur Lenin vid sitt uppehåll i Stockholm under tågresan hem till Ryssland går över Vasagatan i sällskap med sina värdar borgmästaren Carl Lindhagen och vänstersocialisten Ture Nerman. Björn Lövins monument sattes upp sextio år senare, 1977.  Till minnet av ?
För entusiasten kan lämnas upplysningen att Lenin fortfarande är möjlig att beskåda "live", i sin gravkammare i Kreml, Moskva. Adressen, Röda Torget 1.
Det blev en artikel i DN om snubbelstenar i Stockholm av Ola Larsmo. Den kom som på beställning (?). Artikeln har en direkt koppling till dagens politik som skall förklara varför man inte utvisar eller utvisar. Implementera en skuldkänsla i den svenska befolkningen för den ytterst magra flyktingsmottagandet under Förintelsen. Kanske handlar det enbart om myndigheten Levande Historia som skall prestera.

En del politiker och myndighetsutövare tycks tro att bara de använder sig av orden som "värdegrund", "Förintelsen", "antisemitismen", mm och avslutar med "moralisk skyldighet" så låter det bra! 

Inget annat än äcklig populism, nu med judar som schackpjäser, de döda och de levande!

Szybilski var en av de åtta judar tvingades ombord på fartyget S/S Hohenhörn i Helsingfors.

Det finns inga grunder som stöder ideen med införandet av snubbelstenar i Stockholm eller Sverige. 

Larsmo nämner i sin artikel Hans Szybilski som huvudfigur i sina undersökningar.  Szybilski deporterades från Finland och var en av de åtta judar tvingades ombord den 6 november 1942 på fartyget S/S Hohenhörn i Helsingfors. Två dagar senare kom de iväg, och den 8 november utlämnades flyktingarna till tyska SS-män i Tallin.


I Helsingfors, vid Ulrikasborg nära Siljalineterminalen finns redan en minnessten "Apua anoavat kädet" på svenska ungefär "Armarna som ber om hjälp", och som jag nämnde förr så finns Hans Szybilskis  namn på den. 


I Helsingfors finns redan en minnessten "Apua anoavat kädet" på svenska ungefär "Armarna som ber om hjälp", och som jag nämnde förr så finns den vid Ulrikasborg nära Siljalineterminalen. 
De som överlämnades  till Gestapo var: Heinrich Huppert (född 26.11.1896 Wien, död: Auschwitz); Kurt Huppert (född 29.8.1931 Wien, död Auschwitz); Franz Olof Kollman (född 15.5.1941 Helsingfors, död Auschwitz); Georg Kollman (född 19.11.1912 Wien, död 3.10.1992 Israel); Janka Kollman (född 10.9.1910 Niregyháza, död Auschwitz); Elias Kopelowsky (född 22.9.1882 Ilgen, död Auschwitz); Hans Robert Martin Korn (född 26.6.1919 Bielitz, död Auschwitz); Hans Szybilski (född 29.8.1907 Elberfeld, död Auschwitz). Georg Kollman från Wien var den enda som överlevde. 

Två år senare, den 21 oktober 1944 sprängdes fartyget av en mina utanför Göteborg vid Stora Pölsan. 

Szybilskifallet har undersöks efter andra världskriget av den svenska  Sandlerkomissionen men vare sig den rapporten eller de vetenskapliga publikationer som finns att tillgå från Helsingfors Universitet ger en klar bild om honom. Särskilt under hans Sverigetid där han anklagades för spioneri.


Aksel Marcus Moritz, John Charles Moritz, Leif Idar Moritz, Sonja Ester Moritz f. Remann. Aksel Moritz var Sonjas man och hennes två söner hette Leif och John. De var 9 resp. 5 år gamla då de mördades i Auschwitz. Att sätta deras  snubbelstenar i Oslo är helt korrekt. Inte korrekt är att försöka dubblera stenen, t.ex. i Göteborg.

Vidare så nämner Larsmo i sin artikel Sonja Ester Moritz född Remann. Hon föddes i Göteborg, flyttade till Norge och bildade en familj i Oslo. Hon deporterades från sitt hem i Oslo, Calmeyers gate 15 och mha norsk polis sattes på en båt mot Stettin och efter tågresan till Auschwitz mördades där.

Hon var nog inte svensk medborgare när hon gifte sig i Göteborg. Detta trots att hon var född i Sverige. 
När det gäller Sonja Ester Moritz f. Remann finns det redan en stolpersteine i Oslo vid Calmeyers gate 15B. Andra namn som bodde på samma adress är Gisela Bernstein, Richard Bernstein, Anna Rebekka Bodd, Jacob Bodd, Kaja Pauline Bodd, Manja Malke Bodd, Leon Eisen, Salo Flanter, Aksel Marcus Moritz, John Charles Moritz, Leif Idar Moritz, Sonja Ester Moritz, Gutman Nachemsohn, Hanna Nachemsohn, Henry Kalman Nachemsohn, Samuel Nachemsohn, Rosa Rotschild, Julius Schapow och Salomon Schapow. Aksel Moritz var hennes man och hennes två söner hette Leif och John. De var 9 resp. 5 år gamla då de mördades i Auschwitz.


S/S Donau i Oslo hamn och de deporterade judarna.

Man sätter bara en snubbelsten per person man vill minnas.

Att läsa om deportationen av judar från Norge: http://jimbaotoday.blogspot.se/2012/11/dagbocker-som-tar-plotsligt-slut-adam.html

Att läsa om Szybilskifallet: Den gemensamma kampen Samarbetet mellan den finska och den svenska säkerhetspolisen åren 1938-1941 av Viktor Rantala (2013), https://helda.helsinki.fi/bitstream/handle/10138/44840/dengemen.pdf?sequence=1